Jag funderar över varför så många bloggare verkar vara så olyckliga. För några dagar sedan tog jag och strötittade på ganska många bloggar.
Merparten av dem hade en negativ ton.
Jag försökte se bloggarnas ålder. Mellan kanske 25 år och uppåt det är då det märks. Ju äldre desto ledsammare.
För de yngre leker väl livet fortfarande. Runt 30 - 40 kommer tydligen någon form av kris. Skilsmässor, ungarna flyttar hemifrån o s v.
Men det är väl så att bloggen är till för att få lätta sitt hjärta förstår jag. Många säger : jag vill skriva av mig. Det är ju psykologiskt riktigt, vet jag.
Men en tanke slog mig, många människor är olyckliga. Det i sig är ju tråkigt för dem själva och indirekt för samhället.
Nu är nog inte min lilla koll statistiskt säkerställd, som tur är, men jag känner ute i samhället bland vänner o s v att kraven på jobbet, i samhället och dylikt nästan knäcker folk. Stressen och alla krav förminskar livskvaliteten.
Har man någon gång i livet gått igenom någon typ av kris är jag övertygad om att det stärker personen i fråga. Men förutsättningen är man går ur krisen med positivt resultat.
Då tackar man livet varje morgon och är tacksam för att barn, barnbarn, vänner och bekanta som finns i sin närhet och uppskattar en för den man är. Synd bara att det måste till ett elände (i någon form) innan jag har full livsglädje.
mj
31 juli 2008 21:09
Livet har naturligtvis både toppar och dalar, på ett sätt kan man väl vända på det och säga att det är tur att man är ledsen ibland så man verkligen kan uppskatta när man är glad. Jag tror absolut att många "skriver av sig" via bloggen, den fungerar som en dagbok. Ökade krav och ny typ av samhälle spelar helt säkert en roll också.
"Uppförsbacke ger starka ben" sägs det och så kan det säkert vara. "Sprang" på en blogg med en flicka som talar om självmord, då börjar uppförsbacken bli lite väl brant. Kändes väldigt otäckt. Då jag lämnade kommentarer på hennes sida så raderade hon dem bara. Några hade lämnat korkade kommentarer som t ex "Självmord är fegt"...dessa fanns publicerade på sidan. Inga "vänliga/förstående/hjälpande" kommentarer fanns där. Kan bero på att flickan i fråga är desstruktiv och vill ösa hat/skit över sig själv...jag vet inte.
Vet inte om "Ju äldre dess ledsammare" stämmer. Men att det finns olika kriser i livet som hör ihop med födelsedagar är det nog ingen tvekan om.
För min del så ser jag fram mot 65årsdagen då jag kan luta mig tillbaka i hängmattan och läsa världens alla böcker...men till den dagen så söker jag efter receptet till att alltid kunna vara glad, varje dag!
När jag hittar det så lovar jag att skriva om det.
http://mj.bloggagratis.se
GladaKatarina
1 augusti 2008 08:36
Intressant det ni båda skriver.
Ska inte tjata för mycket om min bakgrund här, men den var faktiskt inte så ljus. Det där med uppförsbacke stämmer väl in på mig. Jag tror jag var omkring 15 år när jag bestämde mig för att mitt liv skulle vara en kul och en positiv upplevelse, trots sina toppar och dalar.
Men det verkar helt klart vara ett mode bland flickor och kvinnor, även somliga män, om vem som kan må sämst. En sorts status, det med. Kanske en bristande framtidstro? Kan även drabba mig emellanåt. Pension? Blir det någon?
Sedan tänker jag: det ordnar sig faktiskt på något sätt. Man får ha så kul man kan under tiden! Det finns alltid något som gör en glad! :-)
http://gladakatarina.bloggagratis.se
ÅkeJ
1 augusti 2008 09:51
MJ : Det Du skriver är ju hemskt. Det sägs att självmorden och försök till självmord ökar? Varför?
Gladan: Det är härligt med Dig. Mode att må dåligt?! Fy f..n i så fall. Där emot verkar det som att det är mode i att verka oersättlig på t. ex. sitt jobb. Att man är så betydelsefull så man har svårt att acceptera verkligheten. Ja det är väl så att alla blir lyckliga på sin egen tro.
Till Er båda: Blogga på. Kul att följa Era resonemang. Ni båda verkar ha samma smak i mycket, som film t. ex. och Ni båda verkar GLADA fast Gladan finns ju här på Österlen som bekant :-)