Prioriteringar.

Det är härligt med meningsskiljaktigheter. Utan olika meningar blir det naturligtvis ingen diskussion.

Glada Katarina svarade mig på ett inlägg betr. ett citat ur vigselakten. Tack alla övriga också, härligt med samtal.

Så här skrev Katarina:

Män och deras prioriteringar!!! Så här är den:

1. Jobbet

2. Hobby/vännerna/huset

3. Barnen

4. Föräldrarna

5. Partnern

Prova att vänd på listan så skulle vi ha lagom arbetande män med lyckliga familjer.

Slut på citatet.

Jag håller naturligtvis med Glada Katarina i sin åsikt samtidigt som jag träffat allt för många män och kvinnor för den delen, som värderar sitt jobb mycket högt och är deras ända sociala arena, är just jobbet.

Min lista skulle bli :

Partenen.

Barnen

Föräldrarna

Jobbet

Hobby/vänner/huset.

Alltså en prioritering av den egna familjen.

Men vad är det som händer i dag 2009. Jag lyssnar mycket på yngre människor, dels av mina barn men också bland t.ex kamrater i partiet som jag tillhör och i bekantskapskretsen.

Många säger att det är svårt att få tiden att räcka till. Jobbet tar allt mer tid, säger de flesta. (beror naturligtvis på vad de jobbar med).

Barnen tar upp en stor del av den lediga tiden. (småbarnsföräldrar)

Jag tror att tiden är kortare nu än för 20 år sedan. Samhället har förändrats, på gott och ont. Strukturen i vår tillvaro är förändrad. Eller är det så att vi har omvärderat tiden?

Arbetet kräver mer av utövaren i dag. Det som tidigare var fördelat på 3 personer sköts av 1 person i dag.(egen erfarenhet)

Det ställer säkerligen större krav på den enskilde i dag hur det skall prioriteras. Det är väl här den stora knuten ligger så att inte partnern och barnen kommer i kläm.

Samtidigt som många ideella organisationer skriker efter folk. Politiska partier söker efter yngre människor. Idrottsföreningar håller på att gå under för att ideella krafter uteblir.

Ett stort och krävande pussel är det att lägga för många. Vad leder då detta till?

Fakta är (det jag känner till) att föreningslivet går på sparlåga.

Beslutande organ så som politiken består av medelålders män och några medelålders få kvinnor. Detta är av ondo då frågorna gäller kommunernas, landstingens och Sveriges framtid.

Utan tillväxt av yngre inom politiken är ett hot mot vår demokrati.

Men att prioritera bort familjen för ideella verksamheter går inte i hop naturligtvis.

Vad måste då till för att få harmoniska familjer, där familjeliv och föreningsliv går ihop. Det är den stora frågan jag ställer i dag?

Välkomna!!