Så stod jag då där.

Nervös som sjutton. Jag var där i god tid. Blicken var nog en aning fladdrig. Jag stod länge och tittade på Jacobs kyrka och framför kyrkan en staty av Jussi Björling.

Väldigt många tankar for genom mitt huvud.

Är jag inte lite hes i dag? Har jag verkligen rätt kläder på mig för det här? Att han inte kommer någon gång.

Jag gick av och an på gatan. Tittade på klockan. Klockan var NU två minuter före sagt tid. Nä, jag ger upp, han kommer inte.

-Hej Åke, hörde jag honom säga snett bakom mig.

-Hej, sa jag nog lite tunt i stämman, för nu var jag riktigt nervös.

Jag stod nu på tröskeln till sångartemplet, Kungliga Operan i Stockholm.

Detta hade föregåtts av år av sånglektioner för olika sångpedagoger. Den första hette Collste kommer jag ihåg, förnamnet är borta. Sedan blev det Sigvard Wahlbeck – Hallgren. När jag började hos Sigvard var jag 16 år. När vi grabbar kommer i puberteten så skall ev. sångartalanger inte ta en ton.

Det underliga med mig var att röstmässigt förändrades inte min stämma nämnvärt. Normalt brukar pipiga killar få grövre röster.

Sigvard tyckte att jag skulle kolla mina stämband hos en logoped. Av två skäl, det ena kvaliteten på stämbanden, det andra just det här med den minimala förändringen av rösten i puberteten.

Sagt å gjort. Detta gjordes på Danderyds sjukhus i Sthlm. Logopeden tog en gasbinda i ena handen och så fick jag gapa, sträcka ut tungan å så drog han i tungan av bara he..te så att stämbanden blottades för hans blick.

-Säg A, sa han.

-ÄAÅÄ, tyckte jag det lät som.

Han skulle nu reta stämbanden sa han.

Han tog något som för mig påminde om en mindre målarpensel. Han körde ner borstdelen i svaljet.

-Säg A, sa han ånyo.

Vad jag fick fram för ljud nu har jag glömt, men obehagligt kommer jag ihåg att det var.

-Bra material, sa han. Ljusröda och fina.

Jag jobbade på hos Sigvard, två lektioner i veckan. Han hade sin ”studio” på Götgatan i Sthlm. Ett gammalt fallfärdigt hus alldeles vid krönet på gatan.

Övning, på övning, på övning, på övning, i 35 minuter. Skalor upp och ner, på tvären på höjden på djupet o s v. Det hela avslutades med någon sång eller aria ur något Operaverk. Varje lektion varade i 50 minuter.

En dag berättade han om en bekant till honom som hette Ragnar Ulfung. Han tyckte att jag skulle sjunga upp för honom.

Ulfung var då på den tiden en av de stora vid Operan i Sthlm.

(Mera kommer i morgon för den som är intresserad.)