Skånepågen, politik och annat.

Alla inlägg under juli 2009

Av Åke Johnson - 4 juli 2009 12:37

Ragnar Ulfung (tenor), bodde på Karlavägen i Stockholm. Karlavägen ligger i de mer fashionabla stadsdelarna i Sthlm.

Ulfung stod det på dörren. Jag ringde på. En tjusig kvinna öppnade.

-Välkommen, sa hon på klingande Norska. Sigvard hade redan kommit. Kvinnan var så klart Ulfungs fru.


Där stod jag nu, arbetargrabben i sångarens hall. Väggarna var belamrat med inramade fotografier med dedikationer från värdsberömmelser som Jussi Björling, Nicolai Gedda, Birgit Nilsson, Tito Gobbi, Maria Callas med flera, med flera.


Så kom han fram från ett angränsande rum. Den, för mig store, men till kroppstorleken lille, hjältetenoren Ragnar Ulfung.

För ett tag trodde jag att jag skulle svimma, lilla jag framför en av de stora.

-Välkommen hit,jag har hört om dig av Sigvard, sa han, på Norsk. Vad vill du framföra för mig, sa han.

-Che gelida mananina (så kall ni är om handen) ur La Boheme, sa jag, om det passar. Jag tyckte nog att min stämma var ganska stabil trotts stundens allvar.

Ulfung spelade på flygeln och jag tyckte att det lät som hela Hovkapellet var där.


-Du min unge man, sa han, när jag var klar. Du skulle få vart ända kjoltyg att bli fuktiga, sa han och skrattade. Mycket lovande, må jag säga.

Vad han menade riktigt fattade jag nog inte då. Men senare skulle jag förstå.


Sigvard ordnade så jag fick sjunga upp för kormästaren på Operan, Bertil Düring något år senare. Han blev min sista lärare.


Militärtjänsten skulle påbörjas. Jag hade försökt med uppskov, men detta beviljades ej.


Fortsättning följer för den som vill.


Bilden, Ragnar Ulfung i en av sina paradroller som Gustav III i Giuseppe Verdis Maskeradbalen.


Av Åke Johnson - 3 juli 2009 16:34

Så stod jag då där.

Nervös som sjutton. Jag var där i god tid. Blicken var nog en aning fladdrig. Jag stod länge och tittade på Jacobs kyrka och framför kyrkan en staty av Jussi Björling.

Väldigt många tankar for genom mitt huvud.

Är jag inte lite hes i dag? Har jag verkligen rätt kläder på mig för det här? Att han inte kommer någon gång.

Jag gick av och an på gatan. Tittade på klockan. Klockan var NU två minuter före sagt tid. Nä, jag ger upp, han kommer inte.

-Hej Åke, hörde jag honom säga snett bakom mig.

-Hej, sa jag nog lite tunt i stämman, för nu var jag riktigt nervös.

Jag stod nu på tröskeln till sångartemplet, Kungliga Operan i Stockholm.


Detta hade föregåtts av år av sånglektioner för olika sångpedagoger. Den första hette Collste kommer jag ihåg, förnamnet är borta. Sedan blev det Sigvard Wahlbeck – Hallgren. När jag började hos Sigvard var jag 16 år. När vi grabbar kommer i puberteten så skall ev. sångartalanger inte ta en ton.

Det underliga med mig var att röstmässigt förändrades inte min stämma nämnvärt. Normalt brukar pipiga killar få grövre röster.

Sigvard tyckte att jag skulle kolla mina stämband hos en logoped. Av två skäl, det ena kvaliteten på stämbanden, det andra just det här med den minimala förändringen av rösten i puberteten.


Sagt å gjort. Detta gjordes på Danderyds sjukhus i Sthlm. Logopeden tog en gasbinda i ena handen och så fick jag gapa, sträcka ut tungan å så drog han i tungan av bara he..te så att stämbanden blottades för hans blick.

-Säg A, sa han.

-ÄAÅÄ, tyckte jag det lät som.

Han skulle nu reta stämbanden sa han.

Han tog något som för mig påminde om en mindre målarpensel. Han körde ner borstdelen i svaljet.

-Säg A, sa han ånyo.

Vad jag fick fram för ljud nu har jag glömt, men obehagligt kommer jag ihåg att det var.

-Bra material, sa han. Ljusröda och fina.


Jag jobbade på hos Sigvard, två lektioner i veckan. Han hade sin ”studio” på Götgatan i Sthlm. Ett gammalt fallfärdigt hus alldeles vid krönet på gatan.

Övning, på övning, på övning, på övning, i 35 minuter. Skalor upp och ner, på tvären på höjden på djupet o s v. Det hela avslutades med någon sång eller aria ur något Operaverk. Varje lektion varade i 50 minuter.


En dag berättade han om en bekant till honom som hette Ragnar Ulfung. Han tyckte att jag skulle sjunga upp för honom.

Ulfung var då på den tiden en av de stora vid Operan i Sthlm.


(Mera kommer i morgon för den som är intresserad.)

Av Åke Johnson - 2 juli 2009 16:33

Tack alla för positiva vibbar på mina två senaste inlägg. Det är självklart trevligt med beröm.

Som Magnus skrivit, ”fortsätt så, lite minnen och funderingar”.


Ja, det är just det som jag håller på med i min blogg. Funderingar av olika slag, kanske inte så mycket minnen tidigare förstås.

Det är just funderingar som attraherar mig. Men minnen skall jag tänka på framgent. Inte för att jag tror att jag levt så spännande liv precis men lite kan jag självklart dela med mig av.


Vad funderar jag då över. Svaret måste bli allt, beroende på vad som hänt och vad som är aktuellt just i dag.

En fundering, i det skrivna ordet eller i samtalet med någon, kan många gånger kännas märklig eller rent av provocerande för läsaren eller lyssnaren när jag realiserar mina funderingar.


Inte minst i politiken kan detta uppstå. ”Hur fan kan du tycka så”, om jag tycker något annat än vad som står i ”regelboken”. Tro mig, detta kan hända ganska ofta under ett politiskt samtal. Även om jag vet att man inte skall svära i kyrkan.

Däremot styrelsens arbete och paragrafer är heliga för mig.

Jag är den första att värna om det fria ordet. Även om regelboken säger så och så och jag inte tycker lika dant så måste jag ha min fulla rätt att säga min mening. Kritik har jag lärt mig att handskas med, personliga och organisatoriska.

Högt i tak måste det vara i ett politiskt parti. Högt i tak måste det vara i ett samtal mellan två människor. Facit måste bli, tycker han/hon så, så gör han väl det.


Det sägs att vi Svenska är ganska lättlurade och påverkbara. I viss mån är jag beredd att hålla med. Finns naturligtvis skillnader beroende på fråga.


I morgon kommer ett avsnitt ur ”Här är ditt liv”.

På återseende.



Nedan min  Konfirmationskyrk, Bromma kyrka, Sthlms stad.



Av Åke Johnson - 1 juli 2009 20:22

Vår bästa tid är nu........... sjöng Jan Malmsjö i La cage aux folls för några år sedan.


Men när är vår bästa tid ? Säkert beroende på vem man frågar betr. svaret.

Har det med åldern att göra?

Har det med ekonomin att göra?

Har det med hälsan att göra?

Frågorna kan vara många, men kanske en kombination av de alla!


Ni vet hur det är, man sitter några stycken och pratar. Så kommer man in på ämnet, när var tiden bäst för dig?

En del säger, det var när jag var mitt i livet (ca 40-50 år), jobbade och tjänade klöver.

En del säger, det var när barnen började att flyga ut och Maggan (fingerat) och jag fick börja att rå oss själva.

Någon säger, det var när jag fick min avtalspension och slapp skiten på jobbet.

Någon säger, det var när barnbarnen kom.

Även här kanske idealet är en kombination.


Jag säger att varje tid har sin tjusning. Man är ju så illa tvungen, höll jag på att säga. Men jag menar det, varje tid har sin tjusning.

Men en sak står över allt, det är hälsan. Har man inte den så har man inget.

Jag dras fortfarande med min virus. Nu har det eskalerat till långa och besvärliga hostattacker om nätterna. Men än förkylning vet jag att den går ju över även om jag tyvärr stör frun. Ty min hosta är av den sorten så den hörs vida omkring.


Tänk när jag gifte mig, fick barn och sedermera barnbarn. Höjdare allt ihop. Bra jobb. Välordnat hemmavid.

Hur skulle jag kunna plocka ut något från den kakan och säga att just den tiden eller det, var bäst. Nä, jag håller med Janne Malmsjö, Vår bästa tid är nu, just nu.

Jag får ju jobba lite själv också varje dag så den blir den bästa dagen.


På lite äldre dar har faktiskt politiken, släktforskningen gjort en hel del. Man måste också odla några intressen för att dagen skall bli den bästa.

Att lite då och nu träffa sina barn och barnbarn ser till att den bästa tiden är nu, liksom goda vänner. Det här gör sig inte själv. Nära och kära måste man vårda ömt så alla får ut det bästa av gemenskapen.


Tyvärr tror jag att allt för många människor är ensamma. Många vill, det är jag också medveten om. Men många är ensamma och olyckliga.

Men jag är övertygad om att en förändring kommer inte bara på. Alla måste vi ligga i för att få den bästa tiden som är nu.



Av Åke Johnson - 1 juli 2009 16:04

Juli.

Sommar, sommar, sommar det är dans i Folkets Park, är texten i den gamla slagdängan från, ja när då? vet faktiskt inte, men gammal är den alldeles säkert. 1950 talet, kanske?

Det är väl knappast någon textförfattare som skulle skriva om Folkets Park nu 2009.

Finns förvisso några folkparker kvar, men inte var det som för 10 – 20 år sedan. Ja, det är kanske längre föresten.

Alla stora artister skulle ut i folkparken. Nu verkar det som att stora idrottsanläggningar som Globen eller Ullevi är ett minimum. Jag kan undra vad var det för fel på Folkets Park eftersom många parker är nedlagda. Men det kanske är så enkelt att kraven blivit större med åren.


Nåväl, Juli den riktiga semestermånaden, industrisemestermånaden. Å vädret, just nu, är ju just semesterväder, åtminstone på Österlen.

Men kom inte det här med vädret av sig lite. Folk ropar efter regn. Ja, regn behövs men jag undrar vad bonden tycker. Han sa att före midsommar kan det regna hur mycket det vill. Men nu, jag tror att han vill ha torrväder.

Frågar man turisten som flanerar från campingen eller hotellet i vår lilla by så är jag säker på att det vädret vi har nu passar dom perfekt.

Bilar kör snudd på i skytteltrafik ner mot havet också.


Svenskarna har börjat sin semester.

Presentation


Skånepågen
En Socialdemokrat som tror på att Sverige kan bli ännu bättre med en rättvis politik.

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15 16 17
18
19
20 21 22 23 24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards