Sanna

18 augusti 2009 12:16

Det här var min fasa när mina söner hamnade i puberteten och nyfikenheten väcktes. Mycket p.g.a de program som då även låg i skolan som fick ungarna att bli nyfikna.
Jag hade nog ännu mera kontroll på barnen efter detta och vad de gjorde och vilka de var tillsammans med. Det ena grabben behövde man nästan aldrig kontrollera för han var en fotbollskille och de kompisar han hade spelade bara fotboll på fritiden. Den andra sonen däremot var jag lite mera ängslig över och hade mycket kontroller bakom ryggen och det är jag glad åt idag för detta räddade bla en kompis till honom.

Så är man föräldrar till barn i den här åldern måste man hålla efter dem. Givetvis i smyg på ett fint sätt. Man får inte heller glömma bort att man måste kunna prata med barnen. De måste kunna komma till oss och vi tar tid med dem. Där brister det tyvärr i många hem och annat går före, karriär, extrajobb etc.
Så skaffar man barn är det meningen att man ska ta hand om dem också. Inte bara ge dem ett rum och mat utan hela grejen med sammanhållning, kärlek och tryggheten också.

Svammel rammel blev det men det får du ta idag. Goer tisdag på dig också!

Elisabeth

18 augusti 2009 13:19

Nä, inte tror jag att någon blir missbrukare (vad det än gäller) av egen fri vilja. Mediciner kan ju heta "drugs" på engelska men jag har då ALDRIG tagit några droger. Är ju faktiskt "lite anti" med "Psykmediciner" också och försöker hitta andra, sundare vägar./Jo, min TV väger nog "ett par ton", nja kanske inte riktigt men att flytta den SJÄLV är hiskeligt svårt. Riskerar nog att få ett ryggskott som varar i flera veckor i så fall...

Eva

18 augusti 2009 15:09

Kan det vara min blogg du följer ;-)?

Som du kanske vet så har jag en 15-årig tjej också och jag är jämt orolig när hon är ute. Hon ska vara hemma ganska tidigt på kvällarna, mycket tidigare än vad jag var i den åldern :) eftersom jag vet hur det är.
Jag var nog ganska rebellisk av mig i den åldern och drack alkohol ofta. Tyvärr för mycket många ggr. Jag vet inte varför man gjorde det, man ville väl prova på, vara lite cool. Sen vågade man så mycket mer när man hade fått i sig lite alkohol. Det är vad jag kommer ihåg. Mina föräldrar drack nästan aldrig så att jag såg. Pappa gick ner i källaren och smygdrack medans mamma aldrig drack något. Det var så hemlighetsfullt och det gjorde ju inte saken bättre. Vi pratade aldrig om alkohol i vårt hem och det tror jag inte är bra.
Jag försöker vara öppen mot min dotter, inte smygdricka utan ta ett glas vin då och då och inte göra en sådan stor sak av det. Jag skulle aldrig "köpa ut" åt henne med hon har fått smakat ett par munnar vin och cider hemma. Det gäller att ha någon sorts balans där och jag tror bara det blir värre om man helt skulle förbjuda henne. Det kommer komma en dag då hon kommer hem full och vad gör man då? Jag kan inte bli arg eftersom jag själv var så mycket värre i hennes ålder, men då gäller det att försöka prata med henne så att hon förstår vilken effekt alkohol har.
Dom som fastnar i "drogträsket" har andra problem i botten, men har man ett stabilt hem och mår bra så är faran att bli drogberonde väldigt liten. Det är min erfarenhet.

Ha det så bra Pågen.

Skånepågen

18 augusti 2009 16:50

Ett stort tack för era kommentarer, Sanna, Elisabeth och Eva.
Jo Eva det är din blogg jag syftar på. Fortsätt och skriv om bebisen, det värmer.

Eva

18 augusti 2009 22:24

Jag ska tacka Thuns för att du läser min blogg...hihihi!!!
Hur länge bodde du i Rimbo? Är du uppvuxen där?

Eva

18 augusti 2009 22:25

Nu skrev jag före innan jag tänkte efter...dumt gjort. Du är väl uppvuxen i Stockholm om jag minns rätt av dina gamla inlägg, men när flyttade du till Rimbo?