Skånepågen, politik och annat.

Alla inlägg under augusti 2009

Av Åke Johnson - 12 augusti 2009 07:52


Bakom varje framstående man finns en framstående kvinna. Så måste det vara, apropå mitt inlägg i går bl a.

Hur ofta är det inte som man säger, O vad fint du har gjort det här. Kan vara precis vad som helst. Vi står vid ett vackert hus som mannen renoverat själv. Men kvinnan då som servat med mat varit hantlangare, kanske hjälpt till på många vis. Men kommentaren är ändå, O vad duktig DU är. Vet inte om detta möjligen också är en generationsgrej.


Kommer ihåg min egen far som ofta sa, mitt hus, min, bil o s v. Nu vet jag att han menade våran, men talesättet var alltid detsamma, mitt.


En lite historia på ämnet.


Kvinnan sa : Det heter vårat hus, våran bil. Allt är ju vårat, eller hur?

Mannen : Jo, så är det ju, jag skall komma ihåg det.

En dag gick mannen och letade efter något i huset. Han gick ut och in från rum till rum.

Kvinnan: Vad letar du efter, älskling.

Mannen: Våra kalsonger.


Vissa lär sig snabbt.

ANNONS
Av Åke Johnson - 11 augusti 2009 07:47

Varför har vi människor så svårt att hålla ihop.

Sverige är ett av de lände där skilsmässorna ligger i topp. Varför? Har nog skrivit om det här också tidigare men tål att pratas om mera.


Jag är för att det skall vara möjligt att gifta sig och också skilja sig utan större åthävor. Men man kan ju undra varför skiljer sig folk så mycket.


Vissa menar att vi har en lagstiftning som uppmuntrar detta.

Vissa menar att våra trygghetssystem gör att män som kvinnor klarar sig utmärkt själva.

Vissa menar att det har med kvinnans frigörelse från mannen.

Vissa menar o s v.


Jag kan tänka mig att anledningarna är många och skiftande. Men tänk jag tror att den bidragande orsaken är mannens fel.

Vi som är födda under 40 talet är en brytningsgeneration. Kanske också 50 talisterna.


Vi växte upp i ett samhälle där de flesta mammor var hemmafruar. Jag vill kalla dessa kvinnor, ”de som jobbade i hemmet”.

De skötte allt vad som fanns att göra i ett hem. Mannen gick och kom hem från jobbet och allt i hemmet var ordnat av hustrun.

De fick barn och fördelningen blev lika i uppfattningen om uppfostran av barnen. Flickorna skulle lära sig sy och sticka och laga mat, medan pojkarna skulle lära sig ett yrke för att sedan i en framtid försörja en blivande familj.

Lars Molin hade en sån slående replik i ”Tre kärlekar” om någon mins den. Dottern i jordbruksfamiljen hade fått ett barn med fader okänd. Men naturligtvis inte för dottern själv. Hon sa i en scen ” Hushållsskola det är vad bönderna kostar på sina döttrar”. Jag tycker det är så slående för den tiden.


Så kom 60 talet.

Kvinnan skulle stå på egna ben, kunna jobba, skaffa sig utbildning o s v. Allt detta känner vi ju till, eller hur ?

Här menar jag att många pojkar stannade upp. Pojkarna hade blivit män som skulle försörja. Männen skulle dela på sysslorna i hemmet. Allt påhejat av bl a Olof Palme, som ordnat med dagis och lekis och allt vad det nu heter.

Männen hade stannat upp i utvecklingen på många sett och vis. Från mamman som styrde och ställde i hemmet till den frun som förväntades att göra lika dant som hans mamma gjorde.


Måhända ser jag det här lite trångsynt men jag tror faktiskt att många män bär skulden till många skilsmässor.

Du som läser det här säger kanske, men 70 – 80 talisterna då. De vet ju inget om 40 – 50 tals generationen ur det här perspektivet som jag här skrivit om.

Det är riktigt, men frågan är om vi har lärt oss något av historien.


Nu 2009.

Är det lika fördelat i familjerna? Delar vi på barnpassningen? Är det lika man och kvinna emellan? Tänk, jag är så naiv så jag tror inte det.

Jag vill påstå att på 50 år så har det hänt en del, men mycket återstår.


PS. Hur många kvinnor/tjejer ser jag inte släpandes med matkassar från ICA bara på våran gata utanför huset en Lördag, alla kan inte vara skilda :-) !! DS.



ANNONS
Av Åke Johnson - 9 augusti 2009 20:32

I dag har det varit sommar igen. Undrar hur länge det här ska hålla i sig.


Vi har en så kallad allmänning i vårat villaområde. Den klipps och sköts av oss som bor i området. Det är gräsytor mellan husen mot våra innergårdar.

Den här veckan var det min tur. Inget betungande, tvärtemot ganska kul. Träffar ibland någon granne och pratar med. Slänger en glosa.


Jag undrar om jag inte skall anmäla mig till en SFI kurs. Ibland kan Österlendialekten vara svår. SFI är Skånska för invandrare, inget annat i detta sammanhang.


Sill lunchen blev jättelyckad. Tänk så många olika sorters sillar det finns. Gästerna blev i vart fall mätta o jag med för den delen.


Nu börjar en ny vecka med bara nya möjligheter. Snart är det upptakt för kyrkovalet, undrar om jag blir invald.

Påminner er som läser detta, gå och rösta även på det här valet.

Kan vara betydelsefullt vilket parti man röstar på även här. Mera för den kommun du bor i. Hur kyrkan skall arbeta med olika frågor. Inte bara religiösa. Ta alla dagis, lekis, ålderdomdhem som drivs i kyrkans regi bar för att nämna några saker.

Ha en skön vecka.



Av Åke Johnson - 9 augusti 2009 08:59


Vilken helg vi har. Rena högsommarvärmen.

Inte läge att sitta inne och skriva i bloggen. Får se om det kan bli något inlägg till kvällen.


I dag silllunch med goda vänner och gräsklippning. Söndagen är räddad.


Bilden nedan, Kronovall slott, vinkällaren.

Information hur man framställer vin.

Av Åke Johnson - 8 augusti 2009 10:16

Under en tioårsperiod av mitt yrkesverksamma liv resta jag land och rike runt i jobbet.

Från Ystad i söder till Haparanda i norr. Många av resorna utfördes med bil.


En gång när jag övernattade i Helsingborg så blommade påskliljorna. När jag kom till Stockholm så var det fortfarande snö på marken och snövallar fanns kvar. Något sa mig redan då, nää, varför.

Jag besökte ofta Ystad och Malmö. Jag fastnade alltid för den vy som öppnades för mig när jag kom från Malmö mot Ystad. Havet, km långa vidder med rapsfält. Det var en vy som för mig var betalbar.

Jag kommer ihåg att jag sa till mig själv, ”här skulle man allt bo”.


Jag reste även norr ut, från Stockholm räknat. Hela kustlandet och inlandet upp mot Kalix där den nordligaste återförsäljaren befann sig.


Jag har sett mycket av Sverige, tack vare mitt jobb, får man väl lov att säga. Därför kan jag säga att Sverige är ett vackert land. Jag har ju sett det med egna ögon. Nu skall detta inte jämföras med några andra länder. Alla har väl sin skönhet.

Fjällvärlden, kustlandet vid Höga kusten, vägen runt Siljan o s v. Men det var något med Österlen som hade fastnat på näthinnan.

Det var nog som Ulf Lundell skrev ”jag trivs bäst i öppna landskap, när havet vill jag bo”.


Jag upptäckte att livet i Malmö, Ystad och Simrishamn gick betydligt lugnare till än vad jag var van vid.

Tanken på en flytt började att gro. Men det skulle ta många många år innan tanken blev verklighet. Jag var tvungen att jobba och mitt arbete låg i centrala Sthlm, jag trivdes och allt vad där tillhör.


Att det blev just den lilla ”Köping” som det nu blev, var mer än slump och en prisfråga.

En bekant hade flyttat ner tidigare till byn och lovordade den på det varmaste. Frun o jag besökte dem en gång varje semester under en veckas tid. Vi kunde då, tyckte vi, bilda oss en uppfattning om bygden.

Allt kretsar kring plånboken, vad man än skall företa sig. Så är det väl för oss flesta.

Jag märkte ganska snart att priserna här på hus var betydligt billigare än i Ystad o Simrishamn.

Tänk ändå vad 1,7 mil från strandremsan kan göra.


Dagen kom till slut då flyttlasset gick.

Det hade då gått 19 år sedan tanken började att gro.

Österlen nu kommer en nästan äkta Stockholmare. Men det visade sig snabbt att ensamma storstadsbor som flyttat ner var vi naturligtvis inte. Det myllrar fullkommligen av 08 or här.

Men en sak har jag inte gemensamt med många av dom, jag spelar inte golf. Men jag njuter desto mer av naturen på Österlen och ger blanka sjutton i gräsytorna på en golfbana. Dom ser i alla fall lika dana ut i söder som i norr eller i Sthlm.

Men det har jag lärt mig, en golfare flyttar enbart hit ner för längre säsong för sin sport, inte för Österlens skönhet.


Det som var det svåraste beslutet var naturligtvis att lämna övrig familj, släkt och vänner. Men i dagens puls så träffas man inte så ofta ändå. Var och en har nog med sitt liv, på något vis.

Men 2 – 3 ggr/år blir det en tur till Städernas stad. Det är ju inte så långt dit.



Av Åke Johnson - 7 augusti 2009 10:15


Vi människor vill nog gärna visa upp den landsände, den stan, den byn, den del av världen som vi bor på när vi skriver i våra bloggar.

Ibland så kollar jag runt lite bland olika bloggar och märker att många inklusive mig själv framhåller sin bostadsort. Så är det väl, borta bra men hemma bäst.


Jag har bott på ganska många ställen runt omkring och mitt i Stockholm. Sedan tre år bor jag på en mindre ort på Österlen.

Lasse Berghagen skrev ”Stockholm i mitt hjärta.....” . Så är det naturligtvis. Sthlm är och förblir i mitt hjärta. Stockholm, känd som en av världens vackraste huvudstäder.


Varför flyttar man då ifrån allt det vackra som Sthlm kan ge. Har man som jag, växt upp i Vasastan vid Odenplan sedan bott i Bromma / Blackeberg, Rimbo i Roslagen och två perioder i Vallentuna, 2,5 mil norr om stan, så blir man mätt. Mätt på jäktet, den myllrande staden, den hårda, den anonyma, den superstressande.

Skönheten tar ingen ifrån henne, Staden mellan broarna, Nordens Venedig, Städernas stad, kärt barn har många namn.

När man blir lite äldre så hägrar inte det enorma utbud av nöjen som naturligtvis finns där. Då i vardagen så ser man bara stressen. Folk i Stockholm stressar på sig. De som är mitt uppe i det ser inte det vackra som jag nu kan se när jag kommer på besök.

Jag bor ca 2 timmar från Sthlm med flyg från bostadsorten, 5 timmar med tåg, ca 6 timmar med bil, längre är det inte.


Vad har Österlen som inte Sthlm har.

Framförallt lugna miljöer, inga stressade människor. Lugn och sansat i kassan på Konsum eller ICA eller andra affärer. Naturen är självklart annorlunda, havet, öppna landskap, kuperat jordbrukslandskap, mängder med slott och gårdar, mm mm.


Jag jobbade i Sthlm och fick ofta besök från vårt huvudkontor som hade flyttat till Malmö från Sthlm på 90 talet.

Folket som kom upp sa nästan till 100% samma sak, ”Här skulle jag aldrig kunna jobba och bo, inte ens för en dag”. Stressen satt i både väggar, medarbetare och kunder.

Tänk vad lugnet i Malmö uppskattades efter en dag i Sveriges huvudstad Stockholm.


Ändå består invånarna i Sthlm av landsortsbor som flyttat dit i första eller andra kanske tredje generation. Tänk vad stadens puls kan göra av oss människor.


Nu till bostadspriserna.

Huset som vi bor i skulle i en Sthlms förort kostat 3 ggr så mycket. En bostadsrätt på 70 – 80 kvm kostar 3-4 mille. Med en månadskostnad på kanske 5-6-10 tusen kronor.

Ändå är det bostadsbrist???? Hyresrätter då? Vad jag vet så finns det inga att få.

Jag tycker synd om människor som skall betala dessa summor för att bo. Men innanför tullarna vill dom, kosta vad det kosta vill.


Men det vi Stockholmare har lärt oss och kan, det är att pendla till och från jobbet. Det är en stor skillnad mot Skåningen som tycker att några mil till o från jobbet är långt.

Ingen ovanlighet är att tillbringa 3 -4 timmar i arbetspendling varje dag. Inte undra på att stressen börjar redan där. Men det är omedveten stress. För vi vet inte av något annat.

Det är klart att det finns människor som jobbar i förorten där de bor, men de är inte många. Pendeltåg, T-bana, bussar tar folket till arbetsplatsen i centrum. Köer in till stan med bil på ca 2 mil är inget ovanligt.


Varför blev det Österlen? Det skall jag återkomma till någon annan dag.











Av Åke Johnson - 6 augusti 2009 13:30


Här pratas det om rondeller både här och där just nu.

Har ni tänkt på att rondeller är på modet. Vart man än kommer så är det rondeller.

Eller som en kund sa till mig en gång, rondella, men så var han från Italien också.


Men jag kan hålla med, rondeller är bra. Rondellen får ordning på trafiken. Men överallt ?


Bilden, Dahlia.

Av Åke Johnson - 5 augusti 2009 16:32

Har ni tänkt på det där med spikmattor.


Vissa gillar, vissa ogillar, vissa tycker att deras problem, vad det nu är, lindras. Vissa menar att det är hum bugg.

Någon myndighet (kommer inte ihåg vilken myndighet det var) tycker att marknadsföringen är åt helvete för att det är inte gjort några tester på dessa mattor.


Alltså, de som använder mattan får inte ”tycka” för det är inte gjort några tester. Vad är nu detta för trams.

Om jag går och köper en spikmatta och mår bra av att ligga på den eller tvärtemot så är det väl min ensak. Förmynderi Sverige, har tydligen varit framme igen.


Självklart skall regler följas. Kanske det är något med marknadsföringen av mattan. Marknadsförare har ofta en tendens att överdriva resultatet av t ex en spikmatta. Mattan kanske hjälper mot allt, säger marknadföraren, vad vet jag.


Jag har själv aldrig provat. Ibland kan jag få ont i ryggen någon typ av ryggskott. Kanske skulle mattan lindra ? Men den är ju inte testad ? Får nog avvakta till testresultatet kommer, om det kommer. Men då har jag nog inte ont i ryggen, kanske.

Nåja, om man vill ligga på spikar så låt de göra det om de vill. Men det är tydligen inte spikar, varför heter det då spikmatta?

Presentation


Skånepågen
En Socialdemokrat som tror på att Sverige kan bli ännu bättre med en rättvis politik.

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10
11 12
13
14 15 16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Skånepågen, politik och annat. med Blogkeen
Följ Skånepågen, politik och annat. med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se