Verdis musik, fin solister som t ex Plácido Domingo. Kan det bli bättre.

Sitta i en härlig fåtölj på hemmabiografen och se föreställningen så nära, så levande.

Det finns bara ett ord, Fantastiskt.

Många frågar kan det naturligtvis bli när man pratar och skriver om politik.

Kan väl vara ett ämne som ger många bottnar om man inte är tydlig nog. I går Lördag (6/2) var jag och ett 40 tal andra Socialdemokrater från Skåne på en valförberedelse i Höör.

Frågan måste ställas, Varför är jag Socialdemokrat ? Vad ska svaret bli på den frågan ?

Samma fråga kan ställas på vilken partitillhörighet som helst, naturligtvis. Fundera på det, tål att fundera på. Varför röstar man på ett speciellt parti, ja just det, VARFÖR ?

Utifrån den frågan, ”varför är Du sosse”, utgick en del av gårdagens tankesmedja.

I en valrörelse kanske den frågan ställs till valarbetaren och han eller hon måste ju kunna svara.

Ett svar kan vara, jag växte upp i ett Socialdemokratiskt hem. Men svaret duger inte.

Eller, Jag har levt och sett välfärdsfrågorna växa fram som sossarna skapat. Men svaret duger inte.

Eller kanske, jag tillhör arbetarklassen. Men svaret duger inte.

Nu kan man undra, hur ska då svaret bli ? Jag vet svaret men återkommer med det närmare September månad.

Jag fick en fråga för en tid sedan på bloggen, den löd :

” det samhälle som var byggt på solidaritet och kampen om allas lika värde"...när var det, hur var det t ex för kvinnorna i landet?...jag är väldigt nyfiken på att få läsa lite mer om det här, slut på citat.

Finns säkert flera svar på en sån här frågeställning, men det första svaret som jag tänker på är att, kampen om lika värde fortsätter ständigt till resultat uppnås. Den kampen fortsätter, var så säker. Historiskt har kampen för lika värde hållit på under merparten av hela 1900 talet.

Vi måste också komma ihåg att t ex synen på det kvinnan förändrades ganska sent och rösträtten för kvinnor kom se sent som i 1920 talets Sverige.

Solidaritet är ett ord som används ganska flitigt inom arbetarrörelsen, samt solidarisk lönepolitik.

Den sistnämnda kanske mindre numer. Solidaritet kan naturligtvis handla om många skiftande saker.

Men solidaritet betyder för mig, bry sig om kollektivet, arbeta för kollektivets bästa, alltså inte bara för egen vinning.

Om vi håller oss till årets valrörelse så står kampen mellan två synsätt hur välfärdsfrågorna ska se ut.

För jag tror att alla vi vill ha välfärden kvar som bygds upp av tidigare generationer.

Vad är välfärd ? Jag skulle tro att även här finns det många svar.

Men välfärd är inte så självklart som man kanske skulle kunna tro. För oss är väl ändå frågor som, pension, barnbidrag, sjukförsäkring, allmän fri sjukvård, fri skolgång och några till trygghetsfrågor som t ex A – kassan självklara.

Det är det här valet gäller. Hur allt detta skall finansieras.

Ska vi ha en fri sjukvård? Eller ska vi slopa den och teckna försäkringar för den.

Ska alla barn få barnbidrag ?

Ska vi få en dräglig pension när den dagen kommer ?

Ska vi ha en skola som finansieras av allmänna medel ?

Ska vi kunna köra på ett fritt vägnät i landet ?

Listan kan göras lång. Finns nog anledning att återkomma i ämnet. Var så säker.

Här är några till :

Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor..

Det man inte har i huvudet får man ha mellan benen.

Det som inte tar död på en... får en i alla fall att må riktigt dåligt.

Det är med kärlek som med whisky, den tar slut...

Dåliga flickor är inte det sämsta.

I morgon kväll ska jag gå på Metropolitan i New York via vår förnämliga biograf här i byn. Verdi står på programmet. Ska bli spännande, minst sagt.

Fantastiskt att man kan sitta här och se direkt en föreställning från Met. Vilken teknik, vilken utveckling.

Men först på dagen ska jag och några partikamrater på konferens. Det ska smidas inför valet. Kommer med andra ord att bli en heldag, minst sagt. På dagen politik, på kvällen Opera.

Kan det bli bättre.  

Det är inget annat en Måndag åsså Fredag. Men de andra dagarna kanske jag förtränger. Men snabbt går det i vilket fall som helst.

Läste en artikel om Centerpartiets dåliga siffror i de senaste opinionsundersökningarna. Jag tror att den nya tidens politik med allianser o s v är en del av skulden.

Centern, tidigare Bondeförbundet, skall värva medlemmar, sympatisörer och framför allt röster från hela riket. Ett typiskt landsbygdsparti ska bereda mark i Sthlm och andra större städer. Måste vara svårt med Moderater och Folkpartister i samma Allians.

Centern som värnar om landsbygden. Tidigare motståndare till kärnkraft. Men det är klart, allt har en utveckling som också kostar på, det är väl det vi ser i dag.

Men det är klart, partiet måste försöka få röster från städerna. Landsbygden är ju avfolkad. Men det kommer inte att bli lätt. Jag tror ändå att kärnkraften ligger Centerpartiet i fatet.

Åsså nu vänsteralliansen eller de rödgröna. Kommer inte att bli lätt heller.

Men som det ser ut numer så kan inte ett parti få egen majoritet om det inte är så att man vill leda en minoritetsregering. Men den tiden är också förbi.

Snön är till både glädje och förträt.

Glädje för alla som är i snösvängen och åkare som har redskap för snöröjning. Glädje för alla skidåkare, skridskoåkare och bob åkare och naturligtvis alla barn.

Förträt till alla som pendlar med pågatåget. Man vet inte om tåget kommer eller går. Folk kommer inte till sina jobb. Förträr för kommunen som ska bekosta snöröjningen. En ekonomi som redan är pressad blir ändå mer ansträngd. Möten som blir inställda p g a att vägar är igensnöade. Bandvagnar kör här ute på landsbygden till insnöade gårdar ute på slätten runt tätorten.

Vi skulle ha en allmän kommunalpolitisk diskussion i går kväll i partiet, inställd.

Frun och några till skulle till Onslunda på en sammankomst i går kväll, inställt. Vägarna är inte farbara.

Vi bor i ett nordligt land. Ett avlångt land. Vi (Sverige) borde vara förberedda på årstiden vinter. Både när det gäller resurser för snöröjning och buffert i den kommunala ekonomin för vintern.

Nä, vintern är liksom bortplockad ur tänkandet både när det gäller pengar och resurser. Vi har haft så milda vintrar, säger de styrande, de senaste åren.

Men hallå !

Vi bor i norden ! Eller är alla styrande förblindad av diskussioner om växthuseffekten, att vi numera bara har barmark.

-Ja, vi har inte någon buffert i vår ekonomi för den här typen av vinter.

Snacka om indoktrinering betr. växthuseffekten, +2gr. allmän uppvärmning, o s v.

Nä den gubben går inte de blå styrande laget, i vår lilla kommun. Nog för att vi bor nära kontinenten, men norden tillhör vi likt förbaskat och uppenbarligen kan vi få snövintrar.

Tänk på det om ni nu får chansen att göra nästa budget så pengar och resurser finns.

Men det kanske ni inte får, om jag får bestämma !

Tågen går inte. Vägarna är igensnöade. Vitt överallt. Snöhögar så långt ögat ser. Snövallar höga som, ja jag vet inte vad. Å snön bara vräker ned.

I morse var det knappt vi fick upp ytterdörren. Blåsten hade bildat en vall på ca en meter framför dörren.

Det var bara att försöka pressa ut ytterdörren så en liten springa öppnade sig. Konststycket blev att åla sig ut på trappen som inte syntes och så fram med skyffeln.

När ska det här sluta ? Nu är det inte kul längre. Men jag kan ge mig sjutton på att när det är dax för sportlov för ungarna så töar det. Hur var det nu ? Var optimist, inte pessimist.

Men jag kan tycka att snö och Österlen, det hör liksom inte ihop.

Diskussionerna går höga i landet betr. Vargar i Sverige just nu. I Regeringen, i kommunerna,i tidningar, i bloggar, runt middagsborden, samtalet med grannen, o s v. Alla har en åsikt.

I veckan belystes på nyheterna, fällorna för Lodjur.

Järvens vara eller inte vara har varit på tapeten länge. Så fort en Björn har attackerat t ex bärplockare, så är diskussionerna i gång.

De här fällorna för Lodjur faller helt under begreppet djurplågeri, tycker jag.

Föresten i dagens lokaltidning skrevs det om att någon sett ett Lodjur i Sjöbo.

Jägarna i Riksdagshuset håller tyst. Man får inte veta vilka de är och framför allt, hur de röstat.

Men jag kan tänka mig att en politiker som representerar Dalarnas län eller Värmlands län kan bli attackerad av sina väljare i den här frågan.

Här i Skåne län har vi inga rovdjur (förutom ett i Sjöbo då, hum) men vi har dessvärre mycket vildsvin.

Jag tror att stammen är störst här i hela landet. Trafikolyckor där vildsvin är inblandade uppgick 2008 till 2500 st i hela landet, merparten här nere i söder.

På sydnytt i SVT pratades det en hel del om vildsvinsjakten som varit. Hur svinen attackerar jägarens hundar. Skadar hundarna och ibland dödar. Jägarna menar att det går inte att jaga vildsvin utan hund.

Vissa människor vågar sig inte ut i skog och mark, tack vare svinen.

Åter till Vargen för ett tag. 1966 blev Vargen fridlyst. Det betyder, att vi knappt har haft Varg i Sverige i modern tid, inte så många i alla fall. Fram till 1965 betalade Staten ut skottpengar på Varg.

Vad har då hänt i skogslänen under 1950 talet och framåt. Folk etablerade sig i skogslänen. Det kom en våg under 1960 talet, den så kallade ”gröna vågen”. Fäbolivet togs upp igen efter en lång tids frånvaro. Skolor byggdes och land och skogsbygden började att leva igen.

Det är det här, tror jag, som det står emot, rovdjuren i Sverige samt ursprungsbefolkningen Samerna i norr.

Jag tänker så här.

De folkvalda i regeringen blir bombarderade av sina väljare. Jägarförbundet som håller kurser för riksdagsmännen i jaktklubben för en intensiv lobbying. Riksdagsmannen sitter på sin stol för att föra sina väljares talan. Å vad majoriteten tycker om rovdjur från dessa län, ja det är väl uppenbart.

Ska då riksdagsmannen, han som har makten att trycka på knappen att rösta, lyssna även på andra, t ex Naturskyddsföreningen. Självklart ska dom det. Men, majoriteten, de starkaste vinner.

I det skarpa läget när beslut skall tas så går det naturligtvis inte att vela.

Jag har svårt för den här typen av fråga. Jag älskar djur. Jag tycker allt levande har rätt till liv.

Jag har inget obehag av rovdjur. Jag ser dom bara i djurparker. Men skulle jag leva i Orsa finnmark kanske min syn vore en annan.

När jag och hunden går här i Kronoskogen ibland och ser markens vandalisering av svinen så kan jag förstå den oro som det ger. Jag har sett vildsvin på långt håll. De gör väl ingen förträt, kan jag tycka. Men stå framför en grupp öga mot öga, har jag aldrig gjort och vill inte göra det häller och lär vara ganska svårt, då de är skygga.

Uppenbarligen ett hett ämne de här med rovdjur i Sverige.

Men ”frågan” är väl som vilken fråga som helst. Man är för eller emot, eller som jag mitt emellan.

Tur att jag slipper trycka på röstningsknappen.