I natt hälsade Kung Bore på här på Österlen. Eller kanske han skickade sina småprinsar hit som en första påhälsning.

Vitt på marken så långt ögat nådde. Landskapet blev med ens annorlunda. En vinterhatare som jag måste medge att det var vackert. Men det kunde väl vara vackert men ändå plusgrader, ha ha ha.

Men redan framåt kl 09.00 var allt borta och solen hade gjort sitt. Så ja, tänkte jag, om fem månader är det vår igen.

Men först ska julgranen fram och juldagarna ska avverkas. Barnens stora högtid. Barnens ? Min son, som för visso är barn till mig, men nu är stora karln, tycker att julafton är den bästa dagen på året. Men så är det väl, har man lite av barnasinnet kvar i sig så är man nog ett litet barn hela livet. Det återigen förstärks när man har egna barn, ja så måste det nog vara. Å när barnen växer upp och flyttar hemifrån så blir hunden barn för en.

För hunden är och förblir som ett litet barn för oss. Även om de tvåbenta barnen aldrig sprang efter bollar och apporterade eller gick ”fot” när man gav det kommandot. Hugaligen.

Nä de tvåbenta är uppfostrade i den då lite nya moderna uppfostringsmodellen som kom på 70 talet.

Medan vovvarna som funnits under samma period är i princip uppfostrade i samma skola även om hunduppfostran också förändrats lite under åren.

Hör-ni, tänk vad lite frost kan skapa under några tidiga morgontimmar.

Nu blir det kanske någon eller några dagars uppehåll. Avresa i morgon till Sthlm. Datorn är med så någon inlägg blir det kanske, vi får se vad tiden ger.