En liten vacker ort alldeles i början av Höglandet om man nu som vi kom söderifrån.

Pittoreskt var det med sina karakteristiska hus, vidunderlig utsikt om man åkte upp på ett utsiktsberg. En liten järnvägsstation med förbindelse till UK alla vädersträck. Härifrån tog vi tåget en dag till Edinburgh. Skottarnas huvudstad. En tågresa på ca två timmar.

Ett besök på Skottlands minsta och kanske ”trevligaste” destilleri, The Edradour. Här tog man emot sina besökare i full mundering, det vill säga kilt och hela garnityret. Faktiskt en riktigt fin upplevelse och se vilket arbete det ligger bakom de ädla dropparna, whisky. På vissa skyltar stavades whisky med i på slutet. Kanske någon lokal grej, vad vet jag.

Kommer ni till Skottland missa inte Pitlochry. En pärla bland bergen.

Här bodde vi på ett bed and breakfast som var mer än toppen. Men så hade de också fyra stjärnor i någon typ av klassificering som finns i England.

England har bra vägar. Stora fina motorvägar och de mindre vägarna är också jättebra. Vi stötte inte på en ända grusväg på vår resa. Grusvägar finns säkert men vi stötte aldrig på någon. Ändå var vi ute i ödebygden i norra Skottland.

Det märks att Engelsmännen har sinne för vägar och vill snabbt ta sig från olika platser via motorvägarna. Engelsmännen kör fort men ändå disciplinerat. De var vänliga och hjälpsamma i trafiken och framför allt när det var fråga om en utsocknes från kalla Skandinavien.

Det jag ändå saknade utefter vägarna var rastplatser med bord och stolar som vi har här hemma. Vi upptäckte ingen sådan på hela resan.