Jag pratade för någon dag sedan med min gode vän Moderaten, eller kanske ändå Högermannen, det passar nog bättre in på honom. Han har ofta sagt i våra politiska diskussioner att han känner inte riktigt igen sig i sitt parti. Så sa han också senast vi pratades vid.
Nu är jag nog benägen att säga det samma för mitt parti, Socialdemokraterna. Jag börjar att tappa fotfästet över hur ledande Sossar går ut i media och förtalar Partiordföranden o s v. Detta beteende är något helt nytt för vårt parti.
Ev kritik mot personer, kritik mot olika frågor o s v har alltid förekommit i vårt parti, men då i kretsen av de våra. Inte varken till media eller för den delen till representanter för andra partier. Det har verkligen hänt något inom partiet som för mig verkar sjukt.

Den som tror att väljarstödet enbart beror på Håkan Juholt misstar sig grovt. Det är min personliga övertygelse. Väljarstödet minskade tidigare då Juholt över huvud taget inte var påtänkt.
Jag har många ggr skrivit här i min blogg att partiet måste moderniseras och anpassas efter vårt samhälle utan att därför inte tumma på vår ideologi och den värdegrund som vi står på.  

Hur nu hela den här soppan ska lösas får väl framtiden utvisa. Men uppförsbacke, det är bara förnamnet.

Ska detta inlägg tolkas som att jag är uppgiven. Nä, så är inte fallet.
Det brukar ju heta ”Upp till kamp.....”.
En rätt formulerad Socialdemokrati, i tiden, är utan tvekan ett alternativ som får väljarna tillbaka. Det är jag definitivt övertygad om men då måste alla dra åt samma håll och sluta att baktala folk.