Ett par av våra goda vänner har en trevlig vovve. En Cocker Spaniel på 8 år, en ljuvlig hund. Det är bara ett fel, han är manisk.

Han märker att jag gillar honom. Då kommer han med t ex en kotte. Den ska kastas, han efter, han kommer med kotten i munnen och lägger den framför mina fötter. Så kan han hålla på hur länge som helst.

Om jag nonchalerar honom så sitter han och trampar med frambenen eller också så sätter han sig vackert framför mig med bedjande ögon. Ja, vem kan motstå det. Det är härligt med vovvar.