Jag funderar mycket över varför vissa människor blir rasistiska. Då menar jag verkliga rasister. Tjafset som det ofta blir stora rubriker om att någon råkar säga neger eller negerbollar i stället för en färgad eller chokladboll eller liknande. Nä, jag menar de som verkligen hatar.

Frodas rasismen i vårt land?

Man behöver inte vara märkbart observant för att märka det. Ett av samtalsämnena var rasism och främlingsfientlighet i Lördags med våra vänner. Som vanligt så stod jag på mig i min åsikt i frågan och diskussionerna stod härliga till.

-Men du låter som en Sverigedemokrat, sa en.

-Är du verkligen en sosse, sa en annan.

Märkligt, kritiserar man något som ”de nya Svenskarna” gjort eller sagt, ja då är man rasist helt plötsligt. Det har gått troll i det här med åsikter hit och dit om människor från annat land.

Någon trodde att främlingsfientligheten i Skåne beror på att vi bor i gränslandet.

En menade att anledningen var att Skåningarna varit Danskar tidigare och det Danska kynnet lever kvar i generationer. Fan vet om jag kanske tror på den sista teorin.

Men det är nog inte bara det, det är nog troligtvis en kombination av en mängd anledningar.

Ta bara antisemitismen i Malmö. Hur kan man hata en person som är född och uppvuxen i Malmö men av judiska föräldrar. Är inte han eller hon lika mycket Svensk som vilken påg eller grebba som helst ?

Debattklimatet har också blivit både grövre och fler personangrepp förekommer. Det verkar vara helt ok att spy galla på andra människor så fort man inte håller med. Varför har det blivit så ?

Ett demokratiskt samhälle är byggt på frihet att kunna få yttra sig, inte att sprida tarvligheter. Respekten för andra människors åsikter måste man kunna ha även om man inte håller med. Saklighet och sans måste väl råda.

Vart är vi på väg??