Att köra genom Brennerpasset när man ska till Italien är en färd med många fantastiska vyer. En motorväg från Österrike till Italien med bara några korta tunnlar vilket jag tycker är bra. Långa tunnlar är inget för mig.

Modena står det på vägskylten, i den riktningen ska vi! Några mil före Modena ska vi ta av mot Venedig.

Det var här det började så smått att regna. Regnet tilltog till den milda grad att vi var tvungna att stanna. Skrev lite om det för någon dag sedan. Det fullkomningen vräkte ned. Vägen blev till en kanal, var vi i Venedig redan? Nåväl, efter ca 20 minuter avtog det. Med lite skepsis i tankarna beträffande vädersituationen fortsatte färden mot Cavallino Treporti utanför Venedig.

Vi skulle leta reda på en camping som heter Scarpiland. Det var inget problem, GPS,en visade vägen.

Apropå GPS, vilken underbar uppfinning! Man behöver knappt en karta längre när man är ute och kör. Men det är klart, kartor har vi med oss i alla fall, ifall, ifall.... !

Väl framme så var det bara att installera oss på anvisad plats. En mycket fin plats fick vi i en lund av Pinjeträd och tre minuters lätt promenad till stranden vid Adriatiska havet.

Det regnade fortfarande lite lätt men kvällen var sen och det var bara att få i sig en liten lättare måltid och sedan sängen.

Det smattrade lite mer nu på taket av regnet igen och av det ljudet somnade vi ganska så ovaggade.

Morgonen därpå var helt fantastisk. En ljummen skön luft mötte mig när jag öppnade dörren. Frun som hade sovmorgon fick sova vidare. Jag gick ut och njöt av sommaren och en god kopp kaffe i Italien, Venedig, Cavallino på Scarpilands camping. Här skulle i stanna i tre dagar.

Men som jag skrev i början, ibland blir det inte som vi planerade vid köksbordet hemmavid.

Min fru blev helfrälst av platsen, campingen, restaurangen, baden inte att förglömma, solen och hela kittet så att säga, så hon tyckte att vi kunde stanna någon dag till! Det tyckte jag med, så fick det bli.

Det blev en vecka!

En vecka av sol, värme, bad, bad igen, Venedigbesök, slappa och så bad igen. Jag hade nästan glömt bort så varmt och skönt det är i vattnet runt Italien.

Det var ju många år sedan sist. Vi är ju vana vid vattnet runt Ystad och Simrishamn och där kan man ju knappt doppa sig. Jo, ja, jag är nog i grunden en badkruka, men än då!