Jag är född på 40 talet. Barna Hedenhös var en av böckerna som låg på önskelistan för att läsa och ha i bokhyllan i pojkrummet.

Nåja, pojkrum och pojkrum, i min barndom var vi trångbodda. Eget rum hade jag inte, men en del av ett rum, är nog mera rätt att säga.

När det var dax att flytta hemifrån så hade mina föräldrar fått det bättre, så de sista åren i föräldrahemmet hade jag eget rum. Men då var inte Hedenhös på tapeten heller. Å det är om Hedenhös detta inlägg ska handla om.

Som sagt, Hedenhös lästes och älskades, t o m boken om Amerika. Vi kallade indianerna för rödskinn, inget märkvärdigt i det.

Att Onkel Tom, en annan bok som lästes, var en svart människa var heller inget som jag och mina kompisar reflekterade över. Vi bara led med Tom och hans familj. Hur kunde man behandla människor på det viset, var en kommentar som jag minns.

Nu är Barna Hedenhös adventskalender i TV. Boken om Amerika är indragen från förlaget p g a rasistiska element. Varför, frågar jag mig?

Jag har min åsikt klar. Inte blir man rasist för att man läser en barnbok. I så fall så skulle jag vara rasist som upplevt 50 och 60 talet, då man i dagligt tal sa både neger, rödskinn, svartting, zigenare o s v.

Jag tror man fokuserar på fel saker i debatten om rasism och andra element om främlingsfientlighet.

Men det kanske är så att vi Svenskar har en skev nutidshistoria då vissa partier har en tung ryggsäck att bära i denna fråga.

Jag är ett levande exempel på mitt påstående, trotts att jag läst Hedenhös, så är jag för att alla människor har ett lika stort värde oberoende hudfärg och religion.

För övrigt är vinterhjulen på bilen nu, så nu kan snön komma. Men jag är tacksam över denna höst och vinter som är helt i min smak.