Vågar vi säga vår innersta åsikt i tal och skrift i dagens Sverige?

Många journalister menar att i de större medierna är de styrda. Om så skulle vara fallet så menar i alla fall jag att det är olyckligt.

Men det är klart, jobbar jag på en högertidning t ex så måste jag väl förhålla mig till det och vise versa om jag jobbar på en vänsterorienterad press.

Detta var ett av debattämnena i gårdagen ”Debatt” i SVT1. Bara efter några minuter in i debatten kom rasismen och invandrarfrågorna. Jag tolkar det som att här har vi ett eller två ämnen som inte är ordentligt debatterat. En het potatis, skulle man kunna säga.

T ex ordet främling, vad står det för, i detta sammanhang. Är det nödvändigtvis en person från annat land?

Har en person en åsikt om invandringen som t ex att invandringen måste sättas i ett sammanhang om mottagande, om bostadsfrågan, om jobben o s v, ska han eller hon då bli betraktad som rasist.

Eller om jag börjar ett samtal med, ”jag är inte rasist” men jag tycker så och så. Vi har lång väg att gå och detta, menar jag och har inget med alla människor lika värde att göra.