Skånepågen, politik och annat.

Inlägg publicerade under kategorin hundar

Av Åke Johnson - 29 september 2009 08:07

 


I Söndags var vi och tittade på en vacker trädgård, matte, husse och jag.

Trädgård, sa dom. Jag tycker det ser lika dant ut överallt. Här fick man gå på grusade gångar. Undrar vad det är för kul med det.

Plötsligt stannade dom och tittade på några strån. Ibland undrar jag hur dom tänker, om dom tänker.


Jag gillar att åka bil. Jag har en egen liten plats längst bak i våran bil. Husse har skaffat en säker bur, säger han. Där har jag en skön madrass med en filt ovanpå.

Jag kan t o m lista ut när vi skall åka bil. Hur jag gör fattar inte dom. Men de tycker att det är förunderligt att jag vet skillnad när vi skall åka bil eller när vi bara skall gå en promenad, bra va?


Jag längtar faktiskt till skolan. Undrar när vi skall dit? Har det inte gått en vecka snart tro. Skall fråga ........ , jo på Onsdagar är det ju, krångligt det där med dagar, när alla dagar är ganska lika.


Jag kan vara ensam också. Dom säger att jag är duktig när jag kan vara ensam utan att yla eller skälla. Det gjorde jag i början men jag har slutat med det. Dom är inte borta så länge, men hur länge vet jag inte, för jag är lite dålig på det där med tiden, hur långt å så.


Visst ja, glömde att berätta att jag är rumsren. Vilket konstigt ord? Jag tycker dom har ganska rent jämt i husets rum. Men det har väl med mig att göra, för dom tycker att det är skönt nu när JAG är rumsren. Undrar om det beror på att jag säger till när jag vill ut och kissa och bajsa. Men å andra sidan gör ju alla stora hundar det. Om jag är

stor! Jag tycker det i alla fall.


Nä nu har jag inte tid längre, skall ut på en runda med matte. Kanske jag träffar min namne Hugo och Josefin, vi har skitkul ihop.

Av Åke Johnson - 26 september 2009 08:54

 

Husse säger att jag skall bli en lydig hund. Därför åker vi till någon sorts skola för att jag skall lära mig en kväll i veckan.

För ettan kallar jag det, valpkurs säger husse och matte. Sånt sätt va, valpkurs. Jag känner mig ganska stor nu.

Jag kan minsann lite av varje. Jag kan sitta när dom säger sitt. När dom ropar mitt namn så kommer jag till dom.

Dom vill att jag skall gå på husse o mattes vänstra sida hela tiden, ja nästan hela tiden i alla fall. Men se de vill inte jag för det är tråkigt att inte få springa kors o tvärs och sniffa.

Men lyder jag när jag gör något bra, så får jag en godis. Självklart försöker jag göra mitt bästa, för godis vill jag inte missa.

 

Jag har många kompisar i min klass. Jag och en tjej är minst, resten är större vovvar. Men vi ska nog visa dom att storleken har ingen betydelse. Det säger husse i varje fall.

   


Av Åke Johnson - 24 september 2009 18:28

 

Av Åke Johnson - 21 september 2009 21:57

   


Jag kanske ska berätta lite från början hur och varför Hugo kom till oss.


Vi hade bestämt att en ny vovve skulle vi ha. Tomheten efter Giovanni var så stor. Har man aldrig haft en hund, eller kanske inte tycker om hundar så där jättemycket, så tror jag det är svårt att förstå den sorg som blir efter en vovves död. Tomheten är obeskrivlig, enligt mitt sätt att se på saken.


Nåväl, ny hund skulle vi ha, men vi bestämde oss för att vänta till sensommaren. Vi hade varit mycket låsta med vår Giovanni.

Vi skulle göra så mycket nu när vi inte hade någon hund att ta hänsyn till. Vad blev det ? Lite resor med husvagnen. Goda vänner kom hit från Sthlm, o s v. Men, det var något som fattades, hela tiden tyckte vi. Å allt detta kunde vi ha gjort med vovve också.

Sovplatsen där hunden brukade ligga, var alltid tom. Bakluckan i bilen var tom. Gick och undrade första tiden om jag inte skulle gå min kvällsrunda snart, ja visst ja, vi har ju ingen Giovanni.


Vi började och sondera läget på hundannonser och på internet redan i slutet April. Giovanni försvan i Mars.


Vi fick kontakt med Hugo och Viktor när de var 5 dagar gamla. De hade en syster också, men den hunden skulle stanna kvar i kenneln.

Vi tittade på mamma hund. Vi tittade på pappa hund som fans på en bild. Vackra hundar båda. Mamma hund kom emot oss med ett litet språng och hon sa, ”kom får ni se vad jag har att visa er”. Jag är övertygad om att hon sa det.

Frun o jag stod som paralyserade. Flickan o pojkarna visades upp.

Har ni sett en GB glass i solen. I det här fallet var det två medelålders pinnglass som bara smalt.

-Vi skall inte förhasta oss, sa jag lite viskande till frun.

-Nä just det, sa frun ännu tystare.


Kenneln ligger några mil från bostaden. Samtalet hem handlade bara om hundarna. Vägen är annars ett eldorado i naturupplevelser mellan Trelleborg och Ystad. Jag kör alltid kustvägen på grund av naturens skönhet. Men icke sa Nicke. Inte ett ord om det vackra, hjärnan var bara full av 2 st svarta hundar som mera liknade 2 råttor i storlek.


-Ska vi ha en eller två, sa frun tillslut.

-Två sa jag. Men det kan bli problem, kontrade jag snabbt. För jag visst att det kunde bli problem.


Vi åkte dit igen efter några veckor och skrev ett köpeavtal. Hundarna skulle hämtas senare. Ja, resten vet ni, ni som följer min blogg. Annars står det från den 19 September.



Av Åke Johnson - 21 september 2009 17:07

 


 Måste komma ikapp med bilder på lilla Hugo.

Så här såg han ut någon månad efter vi hämtat hem honom.

Av Åke Johnson - 19 september 2009 15:53

Hugo  

Han heter faktiskt så. Hugo för oss, Hugo Boss i stamtavlan.

Han bor hos oss sedan några månader tillbaka.

Vi hade hans bror också boende här, Viktor, Kalvin Kleine i stamtavlan. Men redan efter tredje veckan så var maktkampen dem emellan igång.

För några veckor sedan så eskalerade det till riktigt slagsmål så det slog gnistor.


Jag visste sedan tidigare att ta två bröder ur samma kull är som att spela på lotteri. Vissa ”experter” avrådde och vissa menade, bl a Svenska Kennel klubben, att det var bara att prova när jag frågade om råd. Chansen var 50 % menade man, att det skulle funka. Men det gjorde det faktiskt inte, inte till min och vovvarnas belåtenhet i alla fall.

Problemet kommer, om det kommer, vid ca 1 års ålder sa experterna. Jag såg vart det barkade hän redan nu. Nåja, Viktor fick åka tillbaka till kenneln igen. För allas trevnad och välbefinnande. Bra att det hände så tidigt ändå, kan jag tycka.


 Vi har fått en fin kontakt med uppfödaren och hon var definitivt med på galoppen när jag ville ha detta med i kontraktet med vovvarna att om det inte funkade så får vi lämna tillbaka en.


Tomheten blev för stor efter våran Giovanni.

 

Men vi hade bestämt att en så pass stor hund som en Engelsk Springer Spaniel skulle det inte bli den här gången. Inte på grund av storleken så mycket utan av hundens styrka.


Hugo är en Amerikansk Cocker Spaniel. Båda föräldrarna är så kallade Champinjoner. Är ju fint som sjutton om man tycker om utställningar. Men just utställningar bryr vi oss inte så mycket om, men valpkurs blir det och lite hundvett skall det bli.

Finns det något mer fantastiskt än se en hund lyda sin förare. Det är verkligen något att lägga ned lite arbete på. Kurserna är nyttiga både för husse, matte och vovvarna.


Hur går det då för Hugo när brodern inte är här längre. Bra tycker jag. Kanske rent av skönt för honom att vara medelpunkten. Men vilket barn tycker inte det.


Viktor har kommit sig väl tillrätta hos kennelmamman och hans andra kompisar i flocken där.

Väl så viktigt tycker jag.


Det bästa hos människan är hunden. Jag skriver under det många gånger om.


PS. Blir lite valp bloggning nu framöver kanske om inte politiken sätter käppar i hjulen förstås :-). DS.




Av Åke Johnson - 16 mars 2009 17:44


Efter ett mardröms liknande dygn har vår älskade vovve fått ro.

Giovanni har haft epilepsi i många år och medicinerat med framgång.


Men natten mellan Söndagen och Måndagen hände något. Han fick ett jätteanfall.

Tid i dag hos veterinären kl. 14.00

Provtagningar som visade på dåliga värden. Med vånda togs beslutet.


Vår älskade vovve skulle inte behöva få fler anfall, eller möjligen lida längre.

Han somnade in lugnt kl. 14.45

Livet känns tungt och tomt.

Men vetskapen av att Giovanni inte behöver lida mer gör att gråten känns befriande och att han alltid finns i vårt minne.

Av Åke Johnson - 13 januari 2009 18:37



Hunden blev klippt i eftermiddags. Han blev aningen mindre nu än tidigare.


Jag brukar fixa det själv mestadels. Men den här gången gick vi till ett proffs.

Min maskin tar så dåligt efter 6 års användande.


Fin vovve, ny vovve, men samma gamla vovve innanför.


Presentation


Skånepågen
En Socialdemokrat som tror på att Sverige kan bli ännu bättre med en rättvis politik.

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards